Dag 8912.
Kärlek finns inte, Äkta kärlek finns ännu mindre. Det är bara mer eller minde signalsubstanser i hjärnan som flödar.
Anledningen till att kroppen utsöndrar dessa signalsubstanser när vi träffar en person är för att vi ska spendera tillräckligt med tid för att genomföra en befruktning (förälskelsen).
Det trappas av med tiden och under en 3-4 årsperiod (förhållandet) håller man ihop och är kära.. för att avkomman ska hinna växa till sig och inte vara så beroende av föräldrarna.. vid fler barn förlängs eventuellt denna perioden.
Tills man en dag vaknar upp och tänker "jag är inte kär i honnom/henne längre" då har kroppen slutat skicka ut signalsubstansen, det är dax att hitta en ny partner och genomföra samma procedur.
Eller så förtrycker man sina kännslor och lever kvar med samma partner livet ut. Det kanske är praktiskt, eller ekonomiskt, eller så är det kanske för barnens skull.
En sak är säker, det är inte styrt av någon högre makt, det är inte "ödet" att vissa människor träffas, En del springer runt och tror att dom har hittat/mist sin "själsfrände". Skitsnack! Hjärnan lurar er.
Detta är den teori jag tror på, och tyvärr kommer den inte göra mig lycklig men det är den som är mest logisk i mina ögon.
Apati dödar en, och jag bryr mig inte.
Tack och förlåt.
Jag håller inte med! Nyförälskelsen lägger ju sig såklart men sen går det ju över till något mycket bättre och om man älskar varandra kan man nog lätt leva livet ut.
Men vad fan vet jag?
Du har en poäng Sensei. Jag tror dock att du har fel! Jag kan hålla med att nyförälskelsen försvinner. Men det som kommer efter är ännu bättre. Du har aldrig träffat någon som betyder tillräckligt för dig. ´Du är en ung och bitter man som önskar att du hade träffat denna underabra varelse som du förtjänar. Och Sensei, Hon finns! Om man ska gå in i detalj vad hjärnan utsätter än för kan man lika gärna skjuta sig själv. DU HAR FEL! Krälek kan leva för evigt! Man kan ha vänner för alltid, varför inte flickvänner?
Ingen blir gladare än jag om jag har fel. Den som lever får se.
Ler, så jävla deprimerande... Man blir ju alldeles matt, o just idag kan jag nog hålla med Elvis. Livet suger o kärlek finns inte.men varför älskar man då som förälder sina barn?? Är det bara för att det i dagens samhälle inte är socialt accepterat att säga att man hatar sina barn?? så man låtsas att ens unge är perfekt?? Eller man inser alla ungens brister men man förtränger dem eftersom man inser att om man ser felen på sin unge betyder det att man har misslyckats?? Fan människosläktet är sjukt.... borde utrotas... o jag borde dricka mer vin...
