phae

Att det fortfarande år 2009 (eller vilken jävla tideräkning man nu väljer) finns religion. Det är ett jävla mysterium, så mycket skit som händer i religionens namn, Kvinnoförtryck, kvinnligomskärelse, Burka, Slöja, stening, fisk endast på fredagar.

Det finns så mycket så det är inte ens roligt. Och att politik och religion inte har med varandra att göra det borde USA och kristdemokraterna inse snart.

Katolska kyrkan är ett kapitel i sig. Att präster kan systematiskt förgripa sig på pojkar och komma undan med 400 fadervår och 100 ave maria(!) och sen bli uppbackade av kyrkan med motiveringen "att dom var besatta".. usch och fy.

Att en fritt tänkande individ kan på fullaste allvar tro allt skit som står i bibeln? och om folk bara hade vett att vara konsekventa, vissa delar ska tolkas slaviskt medans andra delar inte behöver tas på lika stort allvar. Vem beslutade att man inte ska bli stenad om man äter kött en fredag? Eller varför ska folk som inte helgar vilodagen få leva vidare?

Jag menar att "troende" är mindre tänkande och svaga individer.

Jag tänker inte ens gå in på alla religiösa avarter såsom seintologer, pingstvänner, jehovasvittnen och annat pack

Nej avskaffa religion fortast möjligt.

Tack och Förlåt.

Jag saknar min älskade bil.

Hoppas det blir vår snart så jag kan plocka fram henne igen..

Den översta bilden är tagen av Erik Henriksson. Dom andra är tagna av Emil Fagander.

Tack och förlåt.

Negativ rymd är det jag har ritat, kan någon lista ut vad motivet är så ska ni få en guldpeng..

Jag dricker ett sydafrikanskt vin som heter Black Branite, SHIRAZ.

Något glas senare och allt har spårat ur till en vanlig egoteckning..


Tack och Förlåt

Jag är nu inne på dag åttatusenniohundranitton! Jag ser inte mycket mening med livet.
Jag håller på att lämna den sommarbetonade håla där jag har tillbringat dom senaste åtta åren. Det är bra.
Jag har börjat läsa en bok "Teckna med högra hjärnhalvan" Det går bra. Och blir bra.
Inte perfekt på långa vägar men det närmar sig.

Tack och förlåt.

Jag kommer aldrig bli riktigt lycklig.

Kärlek finns inte, Äkta kärlek finns ännu mindre. Det är bara mer eller minde signalsubstanser i hjärnan som flödar.

Anledningen till att kroppen utsöndrar dessa signalsubstanser när vi träffar en person är för att vi ska spendera tillräckligt med tid för att genomföra en befruktning (förälskelsen).

Det trappas av med tiden och under en 3-4 årsperiod (förhållandet) håller man ihop och är kära.. för att avkomman ska hinna växa till sig och inte vara så beroende av föräldrarna.. vid fler barn förlängs eventuellt denna perioden.

Tills man en dag vaknar upp och tänker "jag är inte kär i honnom/henne längre" då har kroppen slutat skicka ut signalsubstansen, det är dax att hitta en ny partner och genomföra samma procedur.

Eller så förtrycker man sina kännslor och lever kvar med samma partner livet ut. Det kanske är praktiskt, eller ekonomiskt, eller så är det kanske för barnens skull.

En sak är säker, det är inte styrt av någon högre makt, det är inte "ödet" att vissa människor träffas, En del springer runt och tror att dom har hittat/mist sin "själsfrände".  Skitsnack! Hjärnan lurar er.

Detta är den teori jag tror på, och tyvärr kommer den inte göra mig lycklig men det är den som är mest logisk i mina ögon.

Apati dödar en, och jag bryr mig inte.

Tack och förlåt.

Män kramas för att få knulla och kvinnor knullar för att få kramas.

Män är svin!

Tack och förlåt!

Jag har nu druckit en flaska rött, spanskt om ni undrar.

Jag känner mig oroväckande tillfreds med tillvaron. Jag kan nu se varför folk resonerar som dom gör, jag kan finna mig i att inte ha råd med vissa räkningar. Jag kan se varför relationer inte fungerar eller varför vissa inte är ämnade för varandra.

Allt är så självklart!

Är de det när jag vaknar upp i min kingsize vattensäng om några timmar? Är allt självklart som nu eller är det en realistisk ångest som träffaren en likt en högerkrok mitt på underläppen (läs dag 8893)?

Kommer saker vara lika illa i morgon som dom var innan denna jävla flaska rött billigt vin?

Ska jag ta chansen och ta reda på det? Eller ska jag klippa en vinare var dag så länge jag lever (för jag förstår folk som gör det) eller ska jag acceptera? Är det värt att acceptera?

Jag förstår folk som dricker, ikväll förstår jag folk som dricker.

Imorgon kommer jag förbanna mig själv som drack hela flaskan och fortsätta förakta folk som tar till sprit för att fly.

In vino veritas!

"Att dansa är en vertikalt måste för ett horrisontellt nöje"


Jag sitter och fundrar på om jag skulle supa ner mig.

Jag har inte druckit alkohol (mer än vid mat och i sociala sammanhang) sen nyår.
Är det bra eller dålig frågar jag mig.
Jag har inte en jävla aning..
Men faktum är att män (jag väljer att bara fokusera på män, så lägg ner din radikala-feminist-skata) som skapar saker missbrukar och dricker massor. Strindberg-Absinth, warhol-diverse, Hemingway-sprit.. Listan kan göras jättelång. Är människor som skapar självdestruktiva? Måste jag bli själdestruktiv för att kunna skapa? Eller är det bara naturligt självdestruktiva människor som kan skapa?
Jag dricker inte kaffe, jag röker inte, jag (förtillfället) dricker inte, jag har fan inte ens sex längre. ock kreativiteten är på noll.
Måste jag börja förstöra mig fysiskt för att kunna börja skapa igen? måste jag börja dricka massa eller räcker det att bli sådär häligt chamigt full varje helg? Jag är ju faktiskt ledig varannan vecka.. jag skulle kunna supa ner mig totalt i 7dagar.. Undrar om det skulle hjälpa. Behöver världen Marsipangrisar? Behöver marsipangrisarna världen?

En man sa till mig att han funderade på att antingen supa ihjäl sig eller knulla ihjäl sig,
Han skulle försöka knulla ihjäl sig för om han misslyckades så skulle han inte må så dåligt dagen efter.. Det är visdom.

Livet är en lång väntan sen dör man.

Min personliga ekonomi får islands ekonomi att framstå som stabil.

Kvinnor är mitt minsta och mitt största bekymmer.
/Rickard "Elvis" Andersson.

"Man föds gråtande omgiven av leende människor, man dör leende omgiven av gråtande människor."