Dag 9047.
Jag har gett upp hoppet om mänskligheten, en sliten klyscha? Ja visst är de det.
Men så är dock fallet.
Jag ser idel dumma och korkade människor vart jag än går, och det har inte bra med att jag har flyttat till Ståkkhålm att göra, utan överlag.
Man kan inte komma med en lösning eller teori utan att framstå som en bitter nazistisk människohatare. Men jag menar inte att vi ska starta upp gamla rasbiologiska institut igen, utan mer att förr (det var inte bättre förr) så sanerade dumma och korkade människor ut sig själva.
Nu är det lätt att man snöar in på Eugenik och Das Übermensch, men det är inte min tanke. Dit jag vill komma är att dumma och korkade människor gjorde dumma och korkade saker, vilket säkert resulterade i spontan evolution.
När de gjort dumma och korkade saker och således evolutionerat bort sig själva såg smartare individer detta och lärde sig att så ska vi inte göra.
Det sker inte i samma utsträckning idag, allt är ”Idiot säkert”.
Dumma och korkade människor kan helt obehindrat fortsätta att göra dumma och korkade saker utan att behöva stå till svars inför evolutionen, de dör inte de jäklarna utan blir bara fler och fler, förökar sig och sätter dumma och korkade barn till världen.
Lite i samma andemening har jag en teori om sjukvården.
Vi kan börja med Förlossningar, man kan rädda barn allt längre ner i graviditeten. Är det bra? Ja på ett vis är det självfallet bra, men om man tänker ur ett ”djuriskt perspektiv, är det livsdugliga starka individer som sätts till världen?
Eller leker man gud och låter barn leva som kanske får massa sjukdomar längre fram? (Nya rön gör gällande att barn förlösta med kejsarsnitt löper större risk för immunologiska sjukdomar som astma, cancer och diabetes.)
Vi hoppar direkt till ålderdomen, jag läste någonstans att folk lever längre och längre. Det blir bara fler och fler 100åringar, men skribenten mena att vi inte lever längre utan det tar bara längre tid att dö.
Så är det kanske? Är det livskvalitet?
Men livet emellan dom två ganska primära och livsavgörande händelserna händer en massa saker, folk skadar sig och/eller får sjukdomar som i flertalet fall läkarvetenskapen rår på.
Jag hatar inte mänskligheten eller mina medmänniskor och jag vill ingen något ont, men min teori vill gärna dra paralleller med t.ex. avel av hundar. Hade man skött en kennel på samma vis skulle man tillslut haft en hundras som var helt oduglig och helt beroende av vård och mediciner för att fungera. Och det skulle vi troligen se om ”ohumant” och inte tillåta. Men är det inte åt det hållet mänskligheten är på väg?
Det låter kanske lite 1920tal att se på det på detta viset men i naturen är det inte många av oss som skulle klara oss.
Tack och förlåt.
Men så är dock fallet.
Jag ser idel dumma och korkade människor vart jag än går, och det har inte bra med att jag har flyttat till Ståkkhålm att göra, utan överlag.
Man kan inte komma med en lösning eller teori utan att framstå som en bitter nazistisk människohatare. Men jag menar inte att vi ska starta upp gamla rasbiologiska institut igen, utan mer att förr (det var inte bättre förr) så sanerade dumma och korkade människor ut sig själva.
Nu är det lätt att man snöar in på Eugenik och Das Übermensch, men det är inte min tanke. Dit jag vill komma är att dumma och korkade människor gjorde dumma och korkade saker, vilket säkert resulterade i spontan evolution.
När de gjort dumma och korkade saker och således evolutionerat bort sig själva såg smartare individer detta och lärde sig att så ska vi inte göra.
Det sker inte i samma utsträckning idag, allt är ”Idiot säkert”.
Dumma och korkade människor kan helt obehindrat fortsätta att göra dumma och korkade saker utan att behöva stå till svars inför evolutionen, de dör inte de jäklarna utan blir bara fler och fler, förökar sig och sätter dumma och korkade barn till världen.
Lite i samma andemening har jag en teori om sjukvården.
Vi kan börja med Förlossningar, man kan rädda barn allt längre ner i graviditeten. Är det bra? Ja på ett vis är det självfallet bra, men om man tänker ur ett ”djuriskt perspektiv, är det livsdugliga starka individer som sätts till världen?
Eller leker man gud och låter barn leva som kanske får massa sjukdomar längre fram? (Nya rön gör gällande att barn förlösta med kejsarsnitt löper större risk för immunologiska sjukdomar som astma, cancer och diabetes.)
Vi hoppar direkt till ålderdomen, jag läste någonstans att folk lever längre och längre. Det blir bara fler och fler 100åringar, men skribenten mena att vi inte lever längre utan det tar bara längre tid att dö.
Så är det kanske? Är det livskvalitet?
Men livet emellan dom två ganska primära och livsavgörande händelserna händer en massa saker, folk skadar sig och/eller får sjukdomar som i flertalet fall läkarvetenskapen rår på.
Jag hatar inte mänskligheten eller mina medmänniskor och jag vill ingen något ont, men min teori vill gärna dra paralleller med t.ex. avel av hundar. Hade man skött en kennel på samma vis skulle man tillslut haft en hundras som var helt oduglig och helt beroende av vård och mediciner för att fungera. Och det skulle vi troligen se om ”ohumant” och inte tillåta. Men är det inte åt det hållet mänskligheten är på väg?
Det låter kanske lite 1920tal att se på det på detta viset men i naturen är det inte många av oss som skulle klara oss.
Tack och förlåt.
Kommentarer
Trackback
