phae

Klockan är snart morgon, jag har drukig massa öl och sedna varit ute och rastat rolf och diskuterat livets vesentligheter med Thea Praktikantski, det var trevligt. Men nu sitter man här i det post-rus som några öl för några timmarsedan gav upphov till, och tänker.

Det är bra att jag tänker för det lär betyda att jag finns, men de saker jag tänker på gör att jag inte längre är riktigt övertygad om att det är en bra grej.. att jag finns i allmänhet och att jag tänker i synnerhet.

En sak jag har funderat på är argumentet "Kunskap är Makt" det är ju logiskt och sant på alla vis, men att veta för mycket är ju inte bra det heller. Vill man veta mer om hur saker styrs och sköts här i världen eller vore det inte bättre att få supa bort all trivial kunskap varje helg för att tillslut komma dit var medel svensson är, man jobbar 07.00-1600 måndag till fredag. Fredag och lördag är det fest, eller iallafall alkoholintag, söndag ångest och på måndag jobb igen.

VAD SKÖNT DET VORE MED ETT SÅ STRUKTURERAT OCH OKOMPLICERAT LIV.

Det jag har att fundera över är amorteringarna på huset och bilen, och var familjen ska fira nästa semester.. kanske om det blir någon innebandy med korplaget i år..

Jag är så avundsjuk på folk som funnit sin plats i livet, dom trivs med det dom gör, med var dom bor, med vem dom bor där med..

Det man istället grubblar på är om det är lönt att anstränga sig, vad tjänar det till? Hus, familj, barn. Vill jag ens utsätta min avkomma för den här världen? Vill jag utsätta den här världen för min avkomma?

Folk som har betytt något för oss (västerlänningar iallafall) dom har levt för det dom gjort, lidit fram mästerverk.. kanske romaner ,noveller, skulpturer, målningar, musik, filmer eller pjäser.. Sen har dom dött under tragiska/mystiska/bisarra former och blivit ihågkommna för alltid.

Ska jag käpma för att leva som anonym, eller ska jag kämpa för att dö som någon speciell?

Tack och förlåt!