phae

Var går gränsen imellan att vara trevlig och att vara otäck?

Jag var på banken idag för att föra över diverse pengar till diverse konton, när jag kommer i på banken har jag en man och en kvinna framför mig i kön.
När det väl blir min tur så visar det sig att jag inte kan föra över några pengar där för det är fel bank.
Jag letar lite småstressad upp rätt bank ( jag har tagit en liten rast från teckningskursen i skolan) och för över det som skall föras över. Jag återvänder till skolan och fortsätter att rita Stilleben.
Detta är resultatet.


Efter skolan så möter min hona upp mig vid T-banan och då kommer det fram en man,

Man -Hej, vi sågs på banken i morse,
Jag -Jaha, hej..
Man -ja, du har väldigt fina kläder, vad jobbar du med?
Jag -Ehh, jag pluggar.
Man -Pluggar!? Pluggar vad?
Jag -Konst.
Man -Jaha, där ser man. Jag trodde att du jobbade med data eller på något stort företag när jag såg dig, så fin i håret och allt.
Jag -OK.. Ja.
Man -Ja trevligt att träffas igen, ha en bra dag!
Jag -Det samma du. Hej hej.

Jag är glad att folk spontant börjar prata med varandra, lite synd att man (jag) reagerar negativt på det bara.
Det är väl inget konstigt med att folk spontant och kravlöst börjar språka med varandra utan anledning?

Jo det är det! Jag är en Svensk hetrosexuell man på exakt 25 år. Jag är som Svenskar är mest. Fördomsfri och tolerant.
Jag vill kunna åka med lokaltrafiken utan att bli störd i mitt dagdrömmeri. Man ska sitta och titta rakt fram eller vara upptagen med något eget tex. läsa eller prata tyst i telefon vid resor med lokaltrafiken, inte börja prata med främlingar (Mor har varnat mig för främlingar).

Jag är en dålig människa. Dags för lite hederlig Bot och Bättring!

I morgon är det jag som tar kontakt och börjar prata med någon främling på tunnelbanan eller bussen.

Akta er Svenssons, nu vankas det obehag!

Tack och förlåt.